Kvinnan bakom allt
Kvinnan som satt Gränna på världskartan heter Amalia Eriksson, det är hennes förtjänst att den lilla staden för alltid kommer att förknippas med den rödvita godsaken som av okänd anledning fått namnet Polkagris.
Amalia föddes 1824 och växte upp i Gränna där hon kom att gifta sig med skräddaren. Tillsammans fick de dottern Ida. Blott 25 år gammal blev Amalia änka och ensamstående mor. Amalia var en driftig kvinna och bedrev tillverkning av s k begravnings,- dop- och bröllopskonfekt. Hon hade vid denna tidpunkt även börjat tillverka sina s k Polkagrisar, till en början i form av små ”pluttar”. För att klara sitt uppehälle sökte och fick Amalia år 1859 tillstånd av Magistraten i Gränna att ”här i staden såsom försörjningsmedel med egna händer idka Bagerihantering af grövre och finare brödsorter och tillverka s k ”Polkagrisar”. Borgmästaren i staden, Carl Johan Wennberg, fick underteckna detta privilegiebrev som gjorde det möjligt för Amalia att på heltid baka och sälja Polkagrisar.
Idag, över 160 år senare, tillverkas Polkagrisarna i Gränna på i stort sett samma sätt som under Amalias dagar.
Hantverkets Hemlighet
Dottern Ida hjälpte sin mor med tillverkningen och förstod att ta tillvara på Polkagrisens möjligheter och utvecklade sin mors kunskaper. Tack vare detta kunde Polkagrisen leva vidare även efter Amalias bortgång, år 1923 vid 99 års ålder. Den första utomstående personen som fick ta del av Amalias hemlighet var fru Greta Nordstedt, bosatt i det Nordstedska Huset på Brahegatan 39 d v s det hus som idag är Grenna Polkagriskokeri.
På 1950-talet började tillverkningen att växa, mycket tack vare biltrafiken och ”riksettan” som gick genom Gränna. Till en början kokades och bakades det av fruarna i hemmen och Polkagrisarna såldes i stånd längs med vägen. Grännasonen Olle Mattias var den förste som lät kunderna se på hur tillverkningen gick till.
I början av 1970-talet kom den första Polkagrisen som inte var röd och vit. Det var en blå– och gulfärgad stång som väckte stor uppståndelse. Många menade att man nu brutit den rödvita traditionen. Senare på 70-talet började sedan olika smaker dyka upp och idag tillverkas sockerstänger, som vi föredrar att kalla dem, i en mängd färger och smaker. Den Äkta Polkagrisen från Gränna är dock alltid röd– och vitrandig med frisk smak av pepparmyntolja!
